Idag rekommenderar jag...

Bornholm! Denna soldränkta ö (nåja, under andra tider än vårt första besök) som är så under-skattad bland folk norr om Småland. Svenskar som ska semestra i Danmark bestämmer sig ofta för Jylland och varför inte - det är vackert. De borde däremot överväga Bornholm som förstahandsval ibland eftersom det är mycket sevärt på liten yta i kombination med den där ömentaliteten man annars mest hittar på Gotland. Förövrigt finns det fler likheter med Gotland och då kanske speciellt de båda öarnas mikroklimat som gör att där växer saker som känns exotiska på fastlandet. I den backiga byn Gudhjem växer det en hel del fikon och på södra delen av ön ligger några vingårdar. Det är de milda höstarna som sägs hjälpa till så du kan med fördel åka hit en helg när du behöver muntra upp dig efter att ha kommit tillbaka till jobbet efter semestern.

Det där med mat är viktigt på Bornholm och en artikel i Sydsvenskan från i våras kallar ön för Matens ø . Saker sker i ett långsammare tempo än på många andra ställen och man har tid att ta sig runt olika gårdsbutiker som under sensomrarna ofta svämmar över av nyckelpigor vilka används som biologisk bekämpning på åkrarna. Varje by med självaktning har ett fiskrökeri som känns igen på sina karaktäristiska skorstenar och de har alla sina specialiteter så bäst är att fråga just det du besöker. Själva hamnade vi på lunch på rökeriet i Svaneke där fiskefrikadeller blev något helt annat än de stabbiga hopkok man hittar på många andra ställen i Danmark. Senare samma kväll hade vi stannat kvar i denna Danmarks östligaste (och minsta) stad och besökte Svaneke Bryghus där man brygger jubileumsölet "Sweet Mary" för att hedra tasmanska Mary som kom för att gifta sig med kronprinsen men här bryggs också andra sorters öl och jag har svårt att välja en enda favorit. Vill man så kan man äta i den livliga restaurangen som även välkomnar familjer. En trevlig vuxen avslutning på dagen efter att man kanske spenderat den med barnen på Joboland med sitt gammeldags nöjesfält, zoo och vattenland.

Norra Bornholm är vackert klippigt och det är lätt att se hur ön är fortsättningen på skånska Linderödsåsen vilken dyker upp igen mitt i Östersjön. Här ligger en av Nordens största slottsruiner i form av Hammershus med en spännande historia och med betande får på backarna runt omkring. Fortsätter man till Gudhjem så hittar man en pittoresk by med mycket service och olika båtturer när man väl tagit sig nerför den långa backen. Här i krokarna ligger också det intressanta Bornholms konstmuseum som även är spännande ur arkitektonisk synvinkel. Tycker man om historia och arkitektur så är de berömda rundkyrkorna heller inte något man får missa! Södra Bornholm består delvis av långa sandstränder, inte minst Dueodde med sand så fin att den använts i timglas. En bra bas för den som reser med barn och här finns mycket riktigt en hel del av öns campingplatser och typiska badhotell.

Språket är roligt på Bornholm eftersom många av uttrycken liknar de man hör i Skåne och detta gäller ofta traditionella familjeord, räkneord och liknande. Samtidigt påminner melodin ibland mer om någon slags nynorsk och inte minst i Aarsdale med sin fina väderkvarn fascinerades vi av detta.

Att cykla ön runt är en klassiker och just kuststräckan ingår i de danska nationella cykellederna men ön korsas av andra cykelvägar också och de är välskyltade. Själva tog vi fem dagar på oss att göra detta men då skulle vi hinna se saker också och hade med oss vår lilla dotter. Det finns de som susar fram som galningar i sina lycrakläder och fixar skivan på en dag. Orkar man inte detta eller tycker sig inte ha tid så behöver man inte misströsta även om man är utan bil för BAT - Bornholms bussbolag - kör turer över större delen av ön till det mesta som är sevärt. Det enda man egentligen behöver tänka på inför resan är att boka boende om man reser under högsäsong för både danskar och nordtyskar vet vilken pärla detta är och det finns en del mindre prisvärda hotell på listorna. Bornholms turistbyrå hjälper gärna till med både detta och annat och Bornholmstrafikken kör färjor i olika hastighet både från Køge söder om Köpenhamn och från Ystad. Till den sistnämnda kommer det även tåg direkt från Köpenhamn och Kastrup (dock stannar dessa ej i Malmö utan därifrån får man ta egna ystadtåg).

Det undgick oss inte vid vårt besök att färjorna har namngivits efter de rebeller som kastade ut oss svenskar och gav tillbaka ön till den danske kungen. Som svensk känner man sig idag däremot oerhört välkommen - Bornholm är en plats som inte låtsas vara något annat än det man ser och helt utan spänningar. En plats att varva ner och äta gott på och från övriga Danmark har man också insett detta och flyttat hit sina företag. Många utflyttade bornholmare som bott i Köpenhamn och andra städer har återvänt och det saknas inte rolig shopping vare sig i de små hamnarna med t.ex. bärnsten, handgjord choklad från KjaerStrup eller i gallerikvarteret i Rønne.

Blog Action Day 2009

Idag är det dags att blogga om klimatförändringar om man vill vara med i årets Blog Action Day med folk från hela världen. Svårt för mig som jobbar med miljö att låta bli att skriva något alltså. Idag handlar bloggen därför om hur jag tror att vår tidsbrist är ett av de största problemen för klimatet när det gäller sådant som du och jag som individer i västvärlden ställer till med. Tänk om man kunde slippa att stressa och hade den tid det krävs för att alltid laga mat från grunden istället för att köpa halvfabrikat eller tid för att faktiskt ta tåget till Italien istället för flyget. Nu vet jag att många järnvägsbolag på kontinenten kör med diesellok eller använder kolkraftsel så det är inte så miljövänligt som många tror att ta tåget överallt men faktum kvarstår ändå att det tågen släpper ut inte släpps ut på den höga höjd där det gör allra mest skada. Tänk om man kunde få några extra semesterdagar bara till själva resan och känna att man hinner ta sig till Rivieran utan att halva semestern går åt. Låta barnen få se landskapet förändras utanför tågfönstret där stora floder utgör gränser mellan länder de sett på kartan. Jag själv tar mig oftast den tiden iallafall eftersom jag är järnvägsentusiast men jag är övertygad om att fler så länge de har råd faktiskt skulle ta tåget bara de kände att de hade tid också. Kan man hjälpa resenärer att prioritera om? Mötas på halva vägen genom att göra det enklare att jobba på andra ställen än kontoret? För det handlar ju en hel del om prioriteringar också även om man naturligtvis inte vill riskera sitt jobb för vad som helst.



Ishotellet i Jukkasjärvi här på bilden är hotat om klimatförändringarna ökar. Samtidigt är det ironiskt att det är en turistattraktion som skapats för att locka folk och som verkligen lyckats. Turister flyger in från England, Japan och andra ställen för att se denna underbara skapelse som förändras från år till år. Efter bara några dagar uppe i Lappland flyger de hem igen. Däri ligger ett stort dilemma för mig som älskar att resa. Egentligen borde vi alla stanna hemma men vi gör ju samtidigt inte mänskligheten någon tjänst om vi inte ser oss omkring i världen utan bara sitter hemma och beskådar vårt eget navelludd. Alltså vill jag att vi ska få fortsätta resa, skapa möten mellan människor och öka förståelsen för andras livsvillkor. Jag önskar bara att vi skulle göra längre resor varje gång vi ger oss ut. Att vi inte alla blir som stressade amerikaner som ska försöka "göra Europa" på en vecka och att vi flyger sönder vårt klimat för att hinna detta. Istället för att njuta av Thailand i en månad över jul så hinner vi bara med en vecka den gången så då bokar vi en vecka till runt påsk och en till under höstlovet och vips har det blivit otroliga mängder flygande fram och tillbaka.

Jag har ingen universallösning för hur man får tid att långsemestra - allt beror ju på vad för jobb och vilken familjesituation man har - men jag önskar att fler människor funderade över hur de kunde göra detta eftersom jag också tror att de skulle få ut så mycket mer av resan. Ibland tror jag också att folk stressar så idag att de inte märker att de faktiskt varvar ner bättre om de nöjer sig med att sitta på en plats eller två på semestern. Man tror helt enkelt att man får ut mer om man hinner få fem stämplar i passet istället för en. Jag har själv varit i den sitsen tills jag en dag kom på att jag ändå inte hinner se hela världen innan jag dör. Med klimatförändringarna hinner jag se ännu mindre allt eftersom världen översvämmas ellet torkar ut och alltså har jag beslutat mig för att sluta tokresa och satsar nu på att i långsam takt se sådant jag verkligen, verkligen vill se.

Business i Sverige

Ibland förundras jag över svensk businesskänsla. Vi har ju så trevlig personal och god mat på många ställen man träffar på under sina utflykter. Varför känns det då så ofta som om dessa inte vill ha en som kund? Senast igår råkade jag ut för detta på Wallåkra Stenkärlsfabrik som är en känd restaurang med krukmakeri i just Vallåkra utanför Helsingborg.

Vi hade vandrat en runda på fem kilometer från Vallåkra, upp på fälten på åsen och genom Borgens naturreservat i det gråtrista vädret och blivit riktigt sugna på något att äta och lite värme. Eftersom stället av någon anledning inte har lördagsöppet under hösten så fick vi inte tag på dem för bordsbokning när vi väl bestämt oss för att vandra på söndagen. Väl medvetna om att det är en populär restaurang så tänkte vi att vi kanske inte skulle få bord en söndagseftermiddag och så blev det också, mycket tack vare ett 80-årskalas på övervåningen som gjorde att vi skulle få vänta i två timmar. Inte mycket man kan göra åt detta såklart och vi hade ju nödproviant med oss i form av varm choklad och annat men vi frågade ändå om det hjälpte om vi satt ute. Det fanns torra bord under en stor segelduk (vilket det ju inte gjorde ute i naturreservatet) och att det var vindstilla gjorde det hyfsat varmt för oss som var klädda för en utedag. Servitrisen frågade köket som sa att de med tanke på kalaset inte skulle kunna servera oss någon mat i rimlig tid. Även detta accepterade vi för det är skönt med restauranger som inser sina begränsningar och inte vill ha dåligt rykte på grund av sen service (även om kunderna accepterat det redan från början) och en av stress sjukskriven kock. Istället säger den trevliga servitrisen att vi kanske kan få kaffe och kaka som ett snabbalternativ och vi tycker detta låter mums det också även om det inte är tvårätters söndagmiddag. Raskt springer hon in i köket igen och frågar om det kan gå bra att servera fika till oss tre samt några glada damer som dykt upp med samma fråga. Döm om vår förvåning när hon snart kommer ut och meddelar att nix, inte ens kaffe hinner de servera. Visst, jag fattar att pengarna de drar in på kaffe inte är vad de drar in på en middag och att det är hektiskt att ordna kalas men stället är välkänt och ligger alldeles vid ett naturreservat - de säljer till och med den vandrarbok som lockat hit oss. En regnig och dyster dag mitt ute i "ingenstans" tycker man att de kunde förbarmat sig över oss som till och med erbjöd oss att sitta ute och sa att vi inte var ett dugg stressade. Först undrade vi om det var vår vandrarklädsel, stavarna och vårt regnvåta utseende som var problemet men som maken sade så hade han faktiskt en keps av samma märke som prins Charles använder och de mer propra damerna fick ju vända i dörren de också.

Jag har tidigare stannat till här med bil under en helgutflykt och då var det stängt. Det måste alltså ha varit en lördag den gången. Ska jag våga chansa på "third time lucky"? Som det känns idag har jag inte någon vidare lust trots att restaurangen måste vara en av Skånes mysigaste med sitt glasgolv ner till bäcken under huset. Varför kunde de inte vara förutseende och fixa ett par termosar kaffe för spontanbesökare??? Har de bara en dyr kaffeautomat som måste användas till varje gäst? Varför har man inte öppet en lördag??? Nog för att Vallåkra är nära Helsingborgs restaurangutbud men det är trots allt en by på landet och en liten pizzeria nere vid stationen verkar vara största konkurrenten så jag kan inte tänka mig att det inte skulle fungera att ha öppet hela helgen - det är ju fullt av folk här när det väl är öppet. Vill man hellre ha ledigt? Då ska man väl inte ge sig in i just restaurangbranschen som servar den som själv är ledig? Med tanke på att Wallåkra inte bara är känt för sin restaurang utan även krukmakeriet som lockar besökare så borde de få säga nej till väldigt många under de tider man inte kan utnyttja trädgården. Kanske kunde krukmakeriet få ta hand om de där termosarna och servera kaffe i något hörn i butiken...Har den ekonomiska krisen inte drabbat nordvästra Skåne i större utsträckning? Till slut kände jag att det där med mat och kaffe blev en nästan totalt oviktig fråga (varm choklad i Vallåkras väntkurer kan också vara gott) och att det var själva businessgrejen jag retade mig på precis som många andra gånger i Sverige. Är jag löjlig?