Idag är det dags att blogga om klimatförändringar om man vill vara med i årets Blog Action Day med folk från hela världen. Svårt för mig som jobbar med miljö att låta bli att skriva något alltså. Idag handlar bloggen därför om hur jag tror att vår tidsbrist är ett av de största problemen för klimatet när det gäller sådant som du och jag som individer i västvärlden ställer till med. Tänk om man kunde slippa att stressa och hade den tid det krävs för att alltid laga mat från grunden istället för att köpa halvfabrikat eller tid för att faktiskt ta tåget till Italien istället för flyget. Nu vet jag att många järnvägsbolag på kontinenten kör med diesellok eller använder kolkraftsel så det är inte så miljövänligt som många tror att ta tåget överallt men faktum kvarstår ändå att det tågen släpper ut inte släpps ut på den höga höjd där det gör allra mest skada. Tänk om man kunde få några extra semesterdagar bara till själva resan och känna att man hinner ta sig till Rivieran utan att halva semestern går åt. Låta barnen få se landskapet förändras utanför tågfönstret där stora floder utgör gränser mellan länder de sett på kartan. Jag själv tar mig oftast den tiden iallafall eftersom jag är järnvägsentusiast men jag är övertygad om att fler så länge de har råd faktiskt skulle ta tåget bara de kände att de hade tid också. Kan man hjälpa resenärer att prioritera om? Mötas på halva vägen genom att göra det enklare att jobba på andra ställen än kontoret? För det handlar ju en hel del om prioriteringar också även om man naturligtvis inte vill riskera sitt jobb för vad som helst.Ishotellet i Jukkasjärvi här på bilden är hotat om klimatförändringarna ökar. Samtidigt är det ironiskt att det är en turistattraktion som skapats för att locka folk och som verkligen lyckats. Turister flyger in från England, Japan och andra ställen för att se denna underbara skapelse som förändras från år till år. Efter bara några dagar uppe i Lappland flyger de hem igen. Däri ligger ett stort dilemma för mig som älskar att resa. Egentligen borde vi alla stanna hemma men vi gör ju samtidigt inte mänskligheten någon tjänst om vi inte ser oss omkring i världen utan bara sitter hemma och beskådar vårt eget navelludd. Alltså vill jag att vi ska få fortsätta resa, skapa möten mellan människor och öka förståelsen för andras livsvillkor. Jag önskar bara att vi skulle göra längre resor varje gång vi ger oss ut. Att vi inte alla blir som stressade amerikaner som ska försöka "göra Europa" på en vecka och att vi flyger sönder vårt klimat för att hinna detta. Istället för att njuta av Thailand i en månad över jul så hinner vi bara med en vecka den gången så då bokar vi en vecka till runt påsk och en till under höstlovet och vips har det blivit otroliga mängder flygande fram och tillbaka.
Jag har ingen universallösning för hur man får tid att långsemestra - allt beror ju på vad för jobb och vilken familjesituation man har - men jag önskar att fler människor funderade över hur de kunde göra detta eftersom jag också tror att de skulle få ut så mycket mer av resan. Ibland tror jag också att folk stressar så idag att de inte märker att de faktiskt varvar ner bättre om de nöjer sig med att sitta på en plats eller två på semestern. Man tror helt enkelt att man får ut mer om man hinner få fem stämplar i passet istället för en. Jag har själv varit i den sitsen tills jag en dag kom på att jag ändå inte hinner se hela världen innan jag dör. Med klimatförändringarna hinner jag se ännu mindre allt eftersom världen översvämmas ellet torkar ut och alltså har jag beslutat mig för att sluta tokresa och satsar nu på att i långsam takt se sådant jag verkligen, verkligen vill se.
